Jag började längta efter en ny hund några år efter att jag skaffat Theo. Det berodde mest på jag ville ha en hund som verkligen ville jobba med mig och hade lite mer energi än vad Theo har. När jag väl bestämt mig för att jag någon gång i framtiden skulle skaffa mig en till hund så började jag kolla runt på raser. Denna gång så hade jag bestämt mig för att inte jäkta i mitt beslut av varken ras eller uppfödare. Då jag redan hade bestämt att min nästa hund skulle vara en agilityhund så var vallhundsraserna nära tillhands. Den ena rasen efter den andra föll bort, innan jag slutligen föll för berger des pyrénéer a poil long. Jag gillade både deras utseende och deras rasegenskaper. När jag väl valt ras så var det bara att ge sig ut för att kolla efter en bra uppfödare. Efter ett långt sökande så hittade jag till Jomgardens Kennel och redan efter första telefonsamtalet så visste jag att jag ville ha en hund därifrån.

Det tog ändå ett år efter att jag först hade tagit kontakt med Mari, innan jag bestämde mig för att nu hade jag tiden och orken för att skaffa en valp. När jag sedan fick det efterlängtade samtalet att det fötts en valp åt mig, blev jag fullkomligt överlycklig. Dock försvann glädjekänslan rätt snabbt då Mari berättade att det endast var Engla som överlevt födseln och att det inte var säkert att hon skulle överleva de första dygnen. De första dagarna var jag riktigt orolig, men Engla visade sig vara en riktig kämpe! Efter en vecka så stod det klart att hon skulle överleva å att hon skulle bli min.

Under Englas första levnadsår har hon verkligen visat sig vara en helt underbar hund.. Hon verkligen älskar att träna å lära sig nya saker. Att bergern ska vara en ensamhund har jag svårt att förstå, för hon verkligen älskar min familj å speciellt min pappa.. Hon blir helt tokig när de kommer och hälsar på och vet inte alls var hon ska ta vägen! Engla har fått många smeknamn men det som används mest frekvent är slickepott, då hennes tunga går nästan i ett då man är i närheten :)

Dock har vi haft våra bekymmer som vi fortfarande kämpar med! Hon har haft ganska många dåliga erfarenheter av hundar som hoppat på henne, så vi kämpar stenhårt med att minska hennes utfall.. Engla tycker heller inte om bilar, så dem skäller hon också gärna ut. Men genom hårdträning har vi kommit en bra bit på vägen, dock har vi rätt mycket kvar! Men skam den som ger sig säger jag bara!!

Mina planer för Engla är att vi ska komma ut på tävlingsbanorna både i agility och lydnad. Sedan får vi se om vi även ska pröva på lite bruks då hon verkligen älskar att spåra. Men hur det blir det det får vi se i ett senare skede. Då vårat fokus kommer främst att ligga på agilityn.